Tankar & Funderingar

Den senaste tiden har jag gått omkring i en dvala. Känslorna har varit utanför kroppen. Många tårar har fällts. Funderar mycket på livet, dess möjligheter & saker som saknas. Vad vill jag med mitt liv ? Det är stort att fundera på vad jag vill m livet.

Just nu är jag inne i en period när det känns som om jag står stilla på samma plats. Alla ligger utanför & kör i omkörningsfilen. Jag är kvar i samma lägenhet, är osäker på mina känslor för P. Många av mina vänner skaffar hus, barn, gifter sig. Jag har ingenting av det. På ett sätt skrämmer det mig. Jag vill ha det livet. Fast när kommer det? Kommer det överhuvudtaget? Vill jag ha det livet m P? Det är en stor & väsentlig fråga. Vi har varit tillsammans i lite mer än ett år. Vi har ämnen som är tabu ämnen. Vi går som katten kring het gröt om de ämnena. Vet inte om det kommer att fungera. Vi är på många sätt väldigt olika. På ett sätt kan det vara bra, fast när vi till viss del har olika grund inställningar till väsentliga delar i livet. Kan det gå ändå ?

Om det inte blir vi, då är jag singel i en värld där det kryllar av singlar. Fast jag känner inte så många. Fast samtidigt kan jag inte vara kvar för att inte bli själv. Det är inte rättvist mot någon, vare sig mig själv eller mot P. De flesta av mina vänner har dock pojkvän, man, barn eller gravida. Är så otroligt rädd att bli själv. Bli ensam. Bli en stackare som blir bjuden då de tycker synd om en. Ensam kvar när det är olika högtider, semester osv. Min ena sida av hjärnan vet att jag är knäpp som har de tankarna. Jag har fantastiska vänner omkring mig. Utan dem vet jag inte vad jag skulle göra. Några av dem plockade upp bitar av mig förra helgen när vi var i Halmstad. Utan mina vänner vet jag inte vad jag skulle ta mig till.

Det är jobbigt m dessa tankar. Känner sig utanför samhället, min egna familj. Föräldrar & bror m familj. Samtidigt som känslorna är dubbla. Deras största son är den som alltid får mig på glatt humör. Deras minsta son är inte så gammal ännu. Därav att jag inte har skapat något band till honom än. Fast det blir inte mindre tufft ändå. Det är mycket barnsnack var hän i samhället som jag befinner mig. Det blir inte enklare då.

Just nu vet jag inte vad jag vill. Vet inte heller hur jag skall ta mig ur situationen. För att må bättre. Jag har haft denna typ av svackor innan. Vet att det mer tiden blir bättre. Fast det är inte enkelt ändå. För varje år blir jag äldre. Den biologiska klockan tickar. Vad vill jag ?

Ibland känner jag bara för att dra. Flytta bort fr Göteborg. Fast det är ju ingenting som kommer att ändras om jag gör det. Sanningen & tankarna kommer alltid i kapp än, de går inte att fly ifrån. Även fast jag vill.

I veckan som kommer är det midsommar. Har ingen aning om vad som skall hända ? Kommer jag att vara m P eller inte. Vet inte vad jag vill. Fortsättning följer..