Ensam... eller inte !

I morse satte sig P på ett plan m dest San Diego. Där han skall besöka släktingar innan han beger sig till San Fransico några dagar. Efter det kommer han att bege sig till Mexico. Där han skall resa runt lite i landet innan det är dags att möta upp mig i Cancun. Då börjar vår gemensamma resa i Mexcio. Skall bli otroligt kul. Mer om resan en annan gång.

Det kommer att kännas konstigt att inte träffa honom, krama honom, känna hans närhet. Egentligen är det inte klokt vad snabbt jag har vant mig att ha honom vid min sida. Jag är en person som har varit mest singel. Känns mysko, fast naturligtvis på ett bra sätt. Vi syns i Mexico om några veckor. Blir skönt för oss att ha tid att bara rå om varandra.

Då jag har varit mest singel betyder mina vänner ofantligt mycket för mig. De som alltid har funnits där, i vått & torrt. Vet inte vad jag skulle göra utan dem. De är på ett sätt min livlina. Jag har kvar en vän sedan barnsben, vi lärde att känna varann då våra familjer flyttade till samma gata. Mina andra vänner har jag lärt känna på gymnasiet, högskolan & som ringar på vatten. Via mina vänner har jag lärt känna andra fantastiska vänner. Ingen nämd, ingen glömd. Ni är GULD värda.

Så jag är inte ensam, jag är omgiven av familj & vänner.